Jag och Jacke skulle ut och ta lite bilder. Jacke på cykel och jag bakom kameran. Vi fick en varning, men lyssnade inte. Redan efter första branten som Jacke åkte utför så small bakdäcket och inte hade vi någon lagning med oss. Söndagmorgon och inga affärer öppna eller...? Coop forum har väl alltid öppet? Japp, vi åkte dit och hittade lagning. Däcket fixat och vi drog vidare. Nu gick allt bra, härligt väder och många bra bilder. Vi skulle precis ge oss för dagen. Jacke skulle snart gå på sitt jobbskift ute i Dingtuna. Men vad här? Jacke hittar en sista brant sluttning ute vid Badelundaåsen, och han är grymt sugen på att testa om han fixar den. Han kollar så att allt ser ok ut. Efter viss överläggning kör han... men han får inte upp farten ordentligt och får för mycket framvikt. Framdäcket fastnar i den mjuka sandiga jorden och Jacke faller handlöst framåt. Fötterna är fastspända på pedalerna och han landar med hela sin kroppsvikt på huvudet och slår en volt över på ryggen. Han skriker av smärta så att kyrkklockorna i Badelunda kyrka fryser till is. HELVETE, lever han? Ja... han kan röra både armar och ben, men har grymt ont i ryggen och är helt blek och svettig i ansiktet. Det börjar strömma till folk som har hört skriket. Vi måste till akuten med honom, men vad gör vi? Bilen står minst 1 km bort, och Jacke kan omöjligt gå dit. Jag och en kille som har dykt upp springer och hämtar vår bil, medans några vänliga själar vakar över min vän. När vi kommer tillbaka har de ringt efter en ambulans. BRA! Den dyker upp efter ca 10 min och kör Jacke omedelbart till akuten. Vi får det dystra beskedet efter ca 2 timmars väntan, att ryggen är bruten!!! CHOCK!!! Är det sant!? Ja så är det!

Vi får träffa en doktor efter några timmar. Han tar det hela med ro och talar om att en kota i ryggen är krossad, men att den kan läka ganska fort om ryggen hålls fixerad av en plastkorsett i 5-6 veckor. Det var verkligen skönt att höra. Jacke måste stanna över natten och utprovning av korsetten kommer att ske under morgondagen. Vi andades ut. Kan man säga tur i oturen? Han hade kunnat bli förlammad eller ännu värre. Jag följer Jacke till hans nya rum och lämnar honom och flickvännen ensamma en stund och beger mig hemåt. Dagen blev inte riktigt som vi hade tänkt oss, men vi kommer definitivt att komma ihåg den resten av våra liv.

Det finns bilder från olyckan, men jag vill inte gotta mig i det utan försöker att komma ihåg att det som var bra! Här är några härliga bilder från dagen.

Första gången i en gunga. Nelly får äran att premiärgunga lillsyrran i den blåsiga och solbländande vårdagen ute i Barkarö. Solen sken så starkt så att Tyra fick sitta bak o fram i gungan, men det var inget hon var medveten om ;) Efteråt blev det födelsedagsfirande utav morfar Bosse, med otroligt god mat och fika som mormor Lisbeth lagat!

Efter en ganska lång promenad mitt på lördagen, och med lite tid att fördriva innan vi skulle hämta Nelly från disco/kalaset hemma hos dagispolarna Moa & Max, så stannade jag, Sara och Tyra (ej med på bild!) en stund på den nybyggda piren nere vid Lögarängen för att vila benen. Sara fick agera modell som så många gånger förr (och fler lär det bli ;) + att jag såg en ensam tantiluring vid parkbänkarna på andra sidan småbåtshamnen och tänkte att det kanske kunde bli en bra bild. Efter framkallning av bilden och 100 år i arkivet, blev den så här.

Snacka om Grummetvättsåpa-reklam! En egen ö mitt i Mälaren i Västerås mellan Björnö, Almö Lindö och Stora Sandskär. Jag tog bildern förra sommaren när vi seglade förbi den så som vi har gjort så många gånger förr. Det är ena riktiga lyllosar som bor där! Tänk att ha midsommarfesten där!

Nelly är omåttligt stolt över lillasyrran Tyra!

Tyra testar mat för första eller andra gången. Hmm mat... Gott! Sen har hon fått låna Constantins lära gå stol och den är väldigt poppis!

Det var en kall sommar 2007 brrr... Då är det bra med kroppsarbete i sanden. Nelly och Sara gräver friskt!